Lever vi verkligen i en värld där vår ekonomi bidrar till vår frihet?

Vi lever i en värld där fattigdom, svält och sjukdomar härskar utan att någon gör något åt saken.

De som dör för att de varken får mat, mediciner eller ens leva endast för att de fötts in i fattigdomen. De har inte ens råd att ta sig till de länder där jobben finns.

Mer än hälften av världens befolkning lever på mindre än 20 kr om dagen. Det vill säga om man skulle kalla det de gör för ”jobb” så tjänar de mindre än 3 kr i timmen.

Att vara rik är att bidra till fattigdom. För om en person har en miljon kronor på banken, då måste någon eller några ha en miljon i lån för att kunna betala tillbaka avkastningen som går till den rika. Denna avkastning betalas genom räntorna från lånen.

Är det verkligen så vi vill bygga vårt samhälle? Där de rika tar emot pengar från de fattiga och inte ens bryr sig om de har mat på bordet.

Hur kan detta sätt vi lever på leda till något annat än fattigdom? Hur kan vi säga att vi försöker hjälpa till att minska fattigdom, när vi inte ens kan investera pengar i att bygga upp och hjälpa till i andras länder där människorna bor.

Då hade folk inte behövt flytta. Folk som inte har råd att flytta hade kunnat få hjälp också. Det hade hjälp så många fler människor.

Men i stället tar vi iväg dem från deras hem och ger dem hopp och drömmar om Sverige. Landet där de kan få jobb och bo utan problem. Men många av dem som kommer hit får ju inga jobb.

De får kanske inte ens någonstans att bo. Hur humant är det? Vi säger till dem att allt ska bli bra men det är bara falska förhoppningar.

Men när de kommer hit så möter de den svenske mannens hårda hand, för de tycker att invandringen tar jobb från svenskarna och det är klart den gör!

Ju fler människor det finns som behöver jobb ju mindre chans för alla är det att få jobb. Så varför försöker vi inte investera i att skapa jobb i deras länder i stället?

Men om vi skulle hjälpa till att bygga upp och förbättra deras länder i stället för bara ”hjälpa” en liten del av folket.

Det skulle hjälpa alla i landet i stället för att lägga pengar på att skapa jobb i andra länder som de kanske inte ens vill bo i, men de är tvungna eftersom det verkar som enda lösningen på deras ekonomiska situation.

Jag har en uppmaning. Det är att du som läst detta försöker tänka igenom den situation vi har i dag, gillar vi läget eller finns det rum för oss alla att förändras? Hur kan vi förändra världen till det bättre?

Tänk på världen och alla möjligheter vi människor har att förändra oss och alla andra. Finns det inget sätt vi kan leva i fred och harmoni utan fattigdom, krig och våld?

Vi måste alla våga visa våra inre ljus och sprida den kunskap vi har till alla människor vi möter. Det är dags att ta tag i våra problem en gång för alla!

Källa: BOBBY ANDERSSON, KRISTIANSTAD